Utbildningen är igång, så jag har tillbringat måndag till fredag i Kramfors. Utbildningen känns rätt och kurskamraterna är kanon!

I fredagskväll  var jag och mamma på 1årskalas, mysigt värre. Tänk att Novalie redan är ett år <3  
Sedan bjöd jag och Per mamma och pappa på räkor mm. Igår kväll var jag, Per, Carina och Peter på jättegod middag och Pers föräldrar. Har med andra ord haft en bra helg med nära och kära.

Annars i helgen har gården fått sig en omgång, rensat i rabatter, städat undan utemöbler, målat på vedboden mm.

Lite mer än en vecka har gått sedan min lilla älskling fick somna in. Jag har väl nu lyckats förstå det hela, men det känns  tomt och ledsamt.
Jag kände mig i slutet av förra veckan nästan redo att hoppa av utbildningen, eller i allafall inte åka upp dit denna vecka eftersom lillen var så sjuk. Så sjuk att jag inte vågade sova/inte kunde sova. Jag kände att jag kunde inte lämna honom sådär och åka iväg. Men eftersom han blev sämre och sämre trots medicinering ansåg jag att det bara fanns ett alternativ. Det var såklart en jobbig fredag med hårda beslut, men efteråt kändes en lättnad över att han slapp lida.
Men 1 år och 8 månader, är alldeles alldeles för tidigt.
Mattes älskling.

Lördagen (och söndagen) spenderade jag på jobbet, vilket jag tyckte kändes bra. Detta så jag hade tankarna på annat och slapp vara hemma där allt var så definitivt.
När jag vid ett tillfälle gick ut på parkeringen på jobbet under lördagen hängde en påse på min bil, i den låg ett present med texten Till den bästa av vänner och i presenten gömde sig en godispåse med en av mina favoriter sorter.
Tack underbara snälla Moa för omtanken.

Flera andra har också hört av sig, det värmer.

Nu känns det verkligen att det är höst, har idag börjat elda i vedspisen.